I startgropen

Nu har Emil fått sin kofta. Både han och jag blev riktigt nöjda till slut. Jag är så glad att den passade! Även sjalen är klar, åtminstone färdigvirkad. Trådarna ska fästas och den ska blockas.

Emil i sin Riggarkofta från boken Älskade kofta av Birgitta Forslund

                                  

Lite stolt över baksidan också..

 

 

Det onnes!

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Eller, det blir inte alltid som jag tänkt mig. I onsdags kväll satte jag mig för att sy i dragkedjan i Emils kofta. Ett gott råd hade jag fått; tråckla först! Och det gjorde jag som väl var, eftersom det visade sig att jag satt dragkedjan upp-och-ner. Den var alltså delbar i halsringningen istället för i midjan. Inte så praktiskt. Men tråckel är ju lätt att sprätta. Tråcklade alltså igen. Provade. Allt såg bra ut. Så jag sydde de dubbla sömmarna på ömse sidor och provade igen. Nu såg det inte bra ut! Det flerfärggsstickade oket gick inte ihop mitt fram. Då var timmen sen och jag gråtfärdig. Hade mest att allt lust att klippa sönder allt ihop.. Men jag besinnade mig och kastade ifrån mig arbetet och stöp isäng. Nästa kväll lyckades jag trots allt sprätta upp den dubbla sömmen en bit och justera litet. Resultatet blev godkänt i alla fall.

Dumma kofta; sa Lotta på Bråkmakargatan!

Annars har det varit en bra handarbetsvecka. Sporrad av att ha knitalongen (KAL) framför mig har jag jobbat på med både kofta och sjal. Emil har kommit hem från Oslo och ska få prova koftan imorgon. Håll tummarna för att den passar. Den ser litet liten ut..
Och sjalen borde jag hinna klart i helgen. Snart dags att börja nysta!